Ett år sedan...

Du fanns här hos oss ett år sedan jag skrev..

Vardagen som den är, hur är den?

Min dag var att besluta att ett liv inte ska finnas mer.
Att någon som man älskar högt och djupt ska sluta sina dagar.

Jag vet att hon har cancer jag vet att hon lider men herregud vad det gör ont..

Älskade bästaste vän, i morgon, när du inte finns till mer trösta mej en smula om du kan, om du hinner medans du springer omkring och leker och mår bra.

Matte älskar dig.

Ett helt år sen, kan man fatta, ett helt år!

Din mjuka päls emot min hand
din nos emot mitt öra
din tass i min hand.

Ett helt år sedan jag beslutade att du skulle dö.

Skogsvägen ligger tom framför mej, inget spår av dina fötter.
Andras tassar går där du en gång gick.

Vi begravde dig i somras, med dig en bit av min själ

Vi har en ny hund nu
Hon kan aldrig bli du, men min egen på sitt eget sätt.
Cholina för att du var du, jag älskade dig så mycket.
Nezzie för att du finns.

Att en hund får cancer är ganska vanligt men att du fick det var skoningslöst.

Jag älskar dig massor, kommer aldrig att glömma.